Andliga impulser

Andliga impulser

Här kan du ta del av vår spiritualitet och få andliga impulser för vardagens liv.


Besök gärna vår hemsida:

http://www.heligahjartaskloster.se/

Vill du veta vad som händer i vår klostervardag:

http://www.klostervardag.heligahjartaskloster.se/#home

eller vill du veta aktuella tider för när mässan firas:

http://www.aktuellt.heligahjartaskloster.se/#home


Den plats där Gud blir närvarande

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, December 26, 2017 15:28:20

Sedan den första julen är människans hjärta Guds boning.
Där blir Gud närvarande.
Ordet som en gång blev kött, blev människa i tiden.
Han som lever i Ordet och i sakramenten,
han vill komma och ta sin boning i våra hjärtan.

I jultiden måste vi omvända vår blick.

I varje människas ansikte speglas Kristi ansikte.

Varje ansikte är en epifani, en uppenbarelse av den oändlige Guden.

Sedan årtusenden söker människan en väg för att komma närmare Gud.

Av egen kraft kan hon inte nå fram till honom. Men Gud själv beger sig på väg till människan.

Guds Son, Jesus Kristus, är Vägen. Han är den bro som överbryggar avgrunden mellan Gud och människa.

Inkarnationen är förkunnandet av denna hemlighet.
Människan finns i Guds hjärta.

”Så har Gud älskat världen…”

Ja, så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son,

för att den som tar emot,

de som tror på honom inte ska gå under

utan ha evigt liv.

Religion är människans sökande efter Gud.

Jesus Kristus är Guds sökande efter människan.



  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post56

Första Advent

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, December 12, 2017 19:03:40

Hela den första adventsveckan inleds morgonens mässa med orden:

”Till Dig Herre, lyfter jag min själ… jag förtröstar på dig, svik mig inte…”

När vi hunnit fram till lördagen kommer Profeten Jesaja till oss med svar och tröst:

Månens skall lysa som solen, och solens ljus ska bli sju gånger starkare, som sju dagars ljus. Så skall det bli den dag då Herren förbinder sitt sargade folk och läker såren efter slagen det fått. Jes 30:26



  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post55

Att vänta

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, December 04, 2017 10:09:46

Under två månader är Pastor Karl-Heinz Peter från Lippstadt i Tyskland vår präst. Här ett sammandrag av den predikan han höll den Första söndagen i Advent.

ATT VÄNTA OCH ANVÄNDA TIDEN

I vardagen är många av oss väl bekanta med situationer, då det gäller att vänta. Vi väntar hos läkaren, på apoteket, på banken, i verkstaden. Vi väntar tills det blir vår tur. Barnen väntar kanske nu på jullovet. Att vänta är inte alltid lätt. Därför måste man ständigt lära sig att vänta. Den som väntar måste ha mycket tålamod, liksom inre ro och yttre lugn.

Ofta får man intryck av att vi helst skulle vilja avskaffa väntandet. Det sägs: Jag vill ha allt, här och nu. Varför ska man skjuta upp uppfyllelsen av sina önskningar till senare? Jag vill njuta av mitt liv nu – genast! Vad väntar vi på? Så talar till och med många vuxna. Snabbare, hela tiden fortare ska det gå! Vänta inte, nu eller genast! Bara vi inte missa något!

Men vi ska tänka på: den som kan vänta har målet för ögonen. Väntan måste inte vara det samma som långtråkighet eller meningslöshet. Man kan använda väntandets tid till något gott och glädja sig över det som kommer.

En mor väntar 9 månader på sitt barn. Även Maria väntade på sin son Jesus. Och hon visste att hela hennes folk väntade på Messias ankomst.

Idag står vi vid Adventstiden början. Vi väntar på att än en gång få fira Kristi Födelse. Knappt fyra veckors väntan ligger framför oss. Det är en kort väntetid. Till det yttre är det mycket som skall göras och förberedas. Är vi lika förberedda inifrån på Guds ankomst?

När vi firar jul, har vi inte nått fram till det slutgiltiga målet för vår väntan. En dag skall Jesus Kristus komma åter – vid tidens slut. Han säger till oss: ”Ni måste räkna med att denna dag kommer! Var därför vaksamma!”

Gud vill oss väl! Han har omsorg om oss. Därför uppmanas vi idag till vaksamhet! Vi behöver tänka över våra liv. Vi är inbjudna att göra bruk av vår väntan, att ta vara på våra dagar – till det goda!

Det är den första Adventssöndagens budskap: Se noga på hur ni lever, hur ni tar vara på era dagar!

Låt oss använda vår tid till att göra gott.

Att göra gott – det är alltid möjligt!

  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post54

Ta emot

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, November 30, 2017 11:08:36
Ta emot och ge liv


Vi lever av det förgångna

vi lever nu

för framtiden.

  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post53

Gör så att jag kan se

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, November 20, 2017 15:34:13

Bönen ur dagens evangelium:

Herre, gör så att jag kan se…


Ja, Herre, gör så att jag kan se –

Han svarar: Du kan se!

Stäng av det oväsentliga:

öppna dina ögon

gör ditt hjärta berett:

Du kan se!



  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post52

Den gode herden

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, July 14, 2017 10:38:23

En iakttagelse…

Se ordentligt på Påve Franciskus kors (bilden nedan):

Ser du att det återfunna fåret nästan står upp, det utstrålar stor glädje:
Min Herde har hittat mig, jag är räddad!

Jag höll på att tappa modet, men Han kom, Han såg mig, Han tog hand om mig!

Det återfunna fåret vänder huvudet mot flocken: Min Herde har hittat mig, jag är tillbaka, vi fortsätter tillsammans!





När vår Biskop Anders tog emot uppdraget från Påven Franciskus och kreerades till kardinal kunde två av våra systrar vara med i Rom.

Som minne från denna dag tog de med ett litet kors till varje syster, en avbildning av påvens bröstkors, hans pektorale.

Man ser den gode herden gå främst, med det återfunna fåret på axlarna och den helige Ande svävande över hela hjorden som står bakom honom. En så talande bild av det barmhärtiga ledarskapet och hjordens sammanhållning runt den sårade.

Alla i hjorden har ansvar att lyssna till den helige Ande som svävar över dem och som vill bo i var och ens hjärta. Än är det den ene, än är det den andre som snavar och kanske faller ner i en skreva. Då behövs de andras hjälp att komma upp.

Det visste den helige Benedikt. I Regelns kapitel 27 säger han:

”Han (den gode herden) hade ett sådant medlidande med dess svaghet (det får som gått vilse), att han i sin barmhärtighet lade det på sina heliga axlar och så bar det tillbaka till hjorden.



  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post51

Att vittna

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, June 23, 2017 10:59:17

Att vittna med och utan ord

Under två veckor har vi besök av en medbroder från Tyskland, P Maurus från kloster Beuron. Bland benediktiner är varje kloster självständigt och har sin egen särart. Men eftersom den helige Benedikts Regel utgör grund och rättesnöre för oss varhelst vi lever, är känslan av samhörighet och igenkännande stor när vi möts.

I rekreationen på söndag kväll, när vi firat Kristi kropps och blods högtid, samtalade vi om hur man på ett trovärdigt sätt lever det monastiska livet i dialog med dem som inte är bekanta med vårt livsval. Vi delade tankar om att Ordet som en gång blev människa i tiden, i Jesus Kristus, vill fortsätta att bli kött i oss. Ett tecken på det fick p Maurus uppleva i Blåkyrkan i Vadstena:

Vid den heliga Birgittas skrin föll han på knä och bad. När han reste sig med ett korstecken upptäckte han två pojkar i åttaårsåldern som betraktade honom uppmärksamt. De gick fram till bönpallen, föll på knä och böjde sina huvuden och gjorde ett korstecken precis så vördnadsfullt som de sett munken göra nyss.

Vi behöver alla se tron levd och praktiserad för att börja ana något om Guds storhet och närvaro.





  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post50

Halleluja

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, April 29, 2017 16:26:09


Det nya livets sång

Under veckan efter påsk, oktaven, har vi varje dag med stor glädje sjungit påskdagens antifoner. När en vecka gått och påsktiden tar vid, upprepar vi ivrigt Halleluja i liturgin och färdas med denna lovsång framåt mot pingst. Det hebreiska ordet Halleluja – lova Herren – lämnas ju ofta oöversatt i liturgin. Med halleluja sjunger vi det nya livets och den kommande tidsålderns sång! Det himmelska, det eviga livets sång!

Genom Kristus har vi redan del i det eviga livet: ”Detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet”. 1 Joh 2:25. Så kan vi med frimodighet, hopp och förväntan fortsätta att hämta kraft ur påskens segerrop:

Kristus är uppstånden

Sannerligen uppstånden

Och med andlig längtans glädje sjunga HALLELUJA



  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post49

Stilla Veckan

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, April 15, 2017 16:31:12

STILLA VECKAN

Vandringen med Jesus

I Johannesevangeliet läser vi att lärjungarna frågar Jesus ”var bor du?” Jesus svarar: ”Följ med och se”. Vad kan detta betyda? Det kan inte enbart handla om att till det yttre gå en väg och se vad som händer. Nej, jag tror att Jesus vill säga: ”prova att göra som jag, prova att göra avkall på dina egna önskningar, öva dig i att se mitt ansikte i dem du möter – och se vad som sker, både med dem du har runt omkring dig, och med dig själv”.

Den judiske filosofen Emmanuel Levinas (1906-1995) uttrycker detta att leva för andra, i öppenhet, tjänande, villighet att dela tid, tillgångar och relationer som en ”livsnjutning”. I detta tjänande är människan hemma hos sig själv. Han skriver också att det utgår ett rop från den Andres ansikte. Att kunna ”höra” detta rop förutsätter ett ansvar och en respekt för vars och ens unika värde. Då kan vi gå utöver oss själva och det som sker får en oändlighetsdimension. Som om 1+1=3: I öppenheten för varandra skapas något mer än bara summan av delarna, det skapar nytt liv. När vi hör ropet från den Andre hör vi djupast sett Jesus som säger:

”Sök mitt ansikte”, ”följ med och se var jag bor”, se att jag bor i ditt eget hjärta och i dina bröder och systrar.

Skärtorsdag

Efter Palmsöndagen och de tre följande stilla dagarna når vi fram till Skärtorsdagen och den högtidliga mässan till minne av nattvarden. Efter mässan går processionen till Kapitelsalen och sakramentet placeras på ett tillfälligt altare.

När altaret därefter kläds av i kyrkan medan Psalm 22 läses, blir Jesu avklädande och övergivenhet i Getsemane tydlig oss. Hans ja, hans överlåtelse till Faderns vilja begrundar vi under nattens tysta timmar.



Långfredag

Jesus hängdes upp på korset. Han led och dog – för dina synder och mina – för en sargad och sårad värld. ”Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet” står det. Allt blev mörkt… Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner: och Guds oändliga barmhärtighet blev uppenbar.

Inför det avklädda altaret i kyrkan råder stillhet.



Påskafton

Kristus dog för oss… och idag väntar vi.

Men hur ser vår väntan ut? Är den full av hopp och förtröstan, eller är det sorg, rädsla och osäkerhet som dominerar i vårt inre?

Vad är det egentligen som väger tyngst i våra liv – vilken är den fasta punkt kring vilken våra tankar, vår längtan och vårt hopp verkligen kretsar? Är det tilliten till Guds godhet och barmhärtighet, trots hans så ofta skenbara frånvaro, från såväl våra hjärtan som från världen omkring oss– eller är det den existentiella rädsla och otrygghet som får oss att sluta oss in i oss själva, som stänger in oss i jagets kvävande fängelse?

Är vi, likt Judas, så överväldigade av hopplöshet inför vår och hela världens synd och mörker, att vi förtvivlar och till och med skadar oss själva – eller väntar vi, likt Maria, fulla av förtröstan, trots all den smärta som syndens härjningar har fört med sig?

Lyfter vi hoppfullt upp blicken och spanar ut i mörkret för att se gryningsljusets första strålar, eller har vi stängt våra ögon för det ljus som nalkas?


Hur våra liv än ser ut, så är vi aldrig långt borta ifrån Guds ansikte. Hans blick vilar alltid på oss. Ibland sorgsen och ibland strålande av glädje – men alltid kärleksfull.

”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.” Gud är oss närmare än vi är oss själva, han känner oss utan och innan. Vilken oerhörd källa till trygghet och förtröstan – om det är till honom som vi satt vårt hopp.

”Herre, var undgår jag din ande, vart flyr jag för ditt ansikte? Gick jag till vila ytterst i havet, så skulle du leda mig även där och din högra hand fatta mig.” Gud har inte lämnat oss övergivna, även om vi ibland – kanske ofta – undrar var han är, undrar varför han inte visar sig, undrar varför han inte ställer världen till rätta.

Även om vi, likt lärjungarna, har förrått honom, förnekat honom, övergett honom - eller bara tagit honom för given och brustit i tacksamhet – så finns det ingen anledning att förlora hoppet, ingen anledning att förtvivla.

Våra liv – ja, själva vår existens - talar om närvaron av Guds allomfattande kärlek - den kärlek som inte vet av några gränser, den kärlek som gick i döden för oss, som lät sig spikas upp på ett kors för vår skull, den kärlek som frivilligt tog på sig all världens synd och skuld, och som lät sig överväldigas av ondskans mörker. Och det för vår skull han gjorde det, för att vi skulle bli helade.

Gud vill inte straff och undergång, han vill att vi skall vända om och få leva. Vända oss om. Vända oss bort från det förtvivlans och hopplöshetens mörker som omsluter oss då vi rädda stänger in oss i oss själva, in bakom jagets trygga murar som skiljer oss från varandra och som gör vår nästa till en främling. Han vill att vi skall vända blicken utåt, bort från vårt eget lilla räddhågsna jag och istället se på lågan som närmar sig och som skingrar mörkrets skuggor.

Påskljusets låga nalkas, flamman som förebådar uppståndelsens morgon. Ljuset som vittnar om att livet inte blir utsläckt, blott förvandlat. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det – kan inte övervinna det.





  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post48

Stilla glädje

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, April 08, 2017 16:13:40

Efter moder Birgittas hemgång sände oss vänner nedanstående text, hämtad ur boken Letters and papers from prison av Dietrich Bonhoeffer.

När vi nu närmar oss Stilla Veckan vill vi gärna dela den med fler, eftersom den talar om den tomhet som inbjuder oss till djupare gemenskap med Kristus.

”Det finns ingenting som kan ersätta frånvaron av någon vi älskar, och man borde inte ens försöka. Man får helt enkelt hålla ut och acceptera det som är. Vid första anblick verkar detta mycket svårt, men det är på samma gång en stor tröst. För i samma utsträckning som tomheten verkligen förblir innehållslös så förblir man därigenom förbunden men den andre. Det är fel att säga att Gud fyller tomheten. Gud fyller den alls inte, utan låter den tvärt om förbli just innehållslös, och hjälper oss därigenom att bevara – även i smärtan – den genuina gemenskapen. Det är till och med så att ju vackrare och mer fullödiga minnena är, desto svårare blir skilsmässan. Men tacksamhet förvandlar minnenas plåga till en stilla glädje. Man bär det som var underbart i det förgångna inte som ett törne utan som en dyrbar gåva djupt inom sig, en dold skatt om vilken man alltid kan vara förvissad.”

Dietrich Bonhoeffer

  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post47

Kyndelsmässodagen 2017

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, February 07, 2017 16:28:16

Nu har julcykelns sista högtid firats med Kyndelsmässodagen. Efter Epifania har vi för vana att bära den halmfyllda krubban med Jesusbarnet, som sedan julnatten stått på kortrappan framför altaret, till kryptan. Där, under bilden av Maria, har den sedan stått. På ”vår” bild av Moder Maria är ju hennes ögon halvslutna. När krubban ställs där under har man intrycket att hon inte ett ögonblick släpper Jesus med blicken. Så blir det en god hjälp till bön för oss under denna tid.

Före ingångsprocessionen till högmässan välsignades ljusen som ska brinna i kyrkan under året, och vi påmindes i inledningsorden om att vi där får möta, finna och känna igen Kristus ”när han bryter brödet i det heliga mysterium som hans kyrka firar intill den dag då han återkommer i härlighet, uppenbar för alla.”

  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post46

Epifania 2017

2017Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, January 07, 2017 18:54:58


VID KRUBBAN

Epifania 2017

”Han som ville födas åt oss ville inte att vi skulle vara okunniga om honom” säger Petrus Chrysologus, och fortsätter sin begrundan över de vise män som funnit vägen till Betlehem:


”Idag finner den vise, som sökte den Strålande bland stjärnorna, i krubban den gråtande.

Idag förundras den vise över den Lysande, lindad i bindor, honom som han förut erfor som den dunkle bland stjärnorna.

Idag betänker med djup vördnad den vise vad han ser i krubban:

På jorden himlen,

på himlen jorden.

I Guden människan,

i människan Guden,

och honom som ej ens hela världen kan rymma

innesluten i en enda kropp”.




  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post45