Andliga impulser

Vila i Guds kärlek2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, August 29, 2018 22:20:32

"Ingen som älskar GUD behöver misströsta om hans kärlek.
Gud har sin glädje i att återgälda vår kärlek, ty hans kärlek föregick vår.
Hur skulle han kunna vara ovillig att älska oss tillbaka;
han älskade ju oss då vi ännu inte älskade?"

Så skriver den helige Bernhard av Clairvaux, när han vill hjälpa oss att förstå hur gränslöst stor Guds kärlek är.

Låt oss be om att få vila i Kristi godhets blick.

Kristi Förklarings dag 2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, August 07, 2018 16:17:34

KRISTI FÖRKLARINGS DAG

Kristi förklarings dag har kommit, dagen då lärjungarna gick med Jesus upp på förklaringsberget, och fick se hans ansikte lysa som solen

och kläderna bli skinande vita.

Vi, sentida troende ber denna dag:

”Du har sagt till mitt hjärta:

”Sök mitt ansikte.”

Ditt ansikte Herre, söker jag,

Dölj inte ditt ansikte för mig!

"Se, Herren, vår Gud, har låtit oss se sin härlighet och sin storhet…”

Då, liksom idag,

”uppenbarade han sin dolda härlighet,

och i hans dödliga kropp fick de (lärjungarna)

skåda det bländande himmelska ljuset,

som förklarar lidandets och dödens gåta…”

ur mässans prefation

Låt oss hålla trons blick fäst på Jesus

vill få oss att växa in i vår kallelse:

Att vara ljusets barn!

Pingst2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, May 17, 2018 16:11:37

Blog image
Den helige Andes frihet

Den första Pingstdagen fördelade sig tungor av eld över de förskräckta lärjungarna, som hållit sig gömda efter Jesu uppståndelse. De hade hört kvinnornas berättelse om den tomma graven, de hade vandrat med honom till Emmaus. De har väntat tillsammans med Maria, Jesu mor, som ingjutit hopp och påmint om vad Jesus sagt. Och nu?

När Hjälparen, den helige Ande, kommer över lärjungarna blir deras tidigare rädsla som bortblåst. De talar språk som de själva inte visste att de kunde och som nu förstås av andra människor och andra kulturer. Den helige Ande går över gamla gränser och gör lärjungarna frimodiga, glada och djärva.

Nu har vi firat påsk i 50 dagar. Även vi har fått vandra med den Uppståndne.

Hur ser det ut i våra liv? Vågar vi öppna oss för den helige Ande som kommer med liv och glädje även in i vår slutna rum? Om vi vågar öppna oss för Anden kan även vi våga oss ut på okända stigar.


På Pingstafton sänds Helgsmålsringningen härifrån Klostret i SVT Kanal 1









Kristi himmelsfärds dag2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, May 10, 2018 11:32:56

Den helige Augustinus säger i en predikan:

” I dag stiger vår Herre, Jesus Kristus, upp till himlen, må vårt hjärta stiga upp tillsammans med honom.”

Vi lyssnar och svarar med liturgin: Vi har upplyft våra hjärtan!

I Markusevangeliets sista vers läser vi: När Herren Jesus hade talat till lärjungarna blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida”.

”Fadern upphöjer Sonen”, så hörde vi i dagens predikan, ”och insätter honom som Herre, och från Faderns högra sida sänder Sonen den helige Ande över världen, genom Kyrkans sakramentala liv”.



Halleluja är det nya livets sång2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, May 10, 2018 11:30:15

Påsktidens glädje ljuder ännu i de många halleluja som vi sjunger denna tid: hela liturgin är genomträngd av lovsång, i tro på att det finns liv. Ondska och död är besegrade – och vi får tro: det eviga livet börjar redan här och nu, vi får bära det i våra hjärtan. Den glädjen kan ingen eller inget ta ifrån oss!



Påsk 20182018

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, April 09, 2018 16:22:12

Blog image

Mörkret var kompakt när vi stod på klostrets innergård.

Påskelden brann, tystnaden omslöt oss.

Vi lyssnade till de ord som uttalades i natten utanför otaliga kyrkor och kapell i världen

Så hörde vi ropet:

KRISTI LJUS

Och svarade:

GUD VI TACKAR DIG

Vid årets påskljus, med en bild av den segrande Kristus som manar oss:

FÖLJ MIG

Tog vi emot budskapet om att

”denna natt bröt Kristus sönder dödens bojor

och steg upp ur dödsriket som segrare…”

”Denna saliga natt, då jord och himmel möts,

då Gud och människa förenas!”





Påskafton2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, April 09, 2018 16:02:34

Tystnad, tomhet, Jesus har sagt: ”Det är fullbordat” och överlämnat sig åt sin Fader, graven är tillbommad och förseglad. Tystnad och tomhet råder… Men, vänta – är det ändå inte något som hörs? Lyssna! … vad är det vi hör om vi lyssnar riktigt, riktigt noga?

Så märkligt, det låter som trumpeter, som en segerfanfar och ett avlägset muller, som en väldig folkskara på vandring….

Men nej, det kan väl inte stämma, inte idag när kyrkan har sorg, läser ur klagovisorna påminner oss om att det finns så mycket lidande och elände… Nej, inte kan det vara tecken på seger och glädje som vi hör. Men, ändå… visst låter det som en röst som ropar, från forntiden, ur själva jordens djup? Och där, en trumpetsignal, uppmanande och segerviss – visserligen långt borta men ändå tydlig… Jo, nu hör vi vad rösten ropar:

”Gå fram, gå fram genom portarna! Bana väg för folket! Bryt väg, bryt väg röj undan alla stenar! Höj ett fälttecken för folken! Herren förkunnar över hela jorden: Säg till dotter Sion: Se din räddare kommer. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom. De skall kallas ”det heliga folket”, ”de som Herren befriat”. (Jes. 62)

Och ännu en röst:

”det jag säger är ett mysterium: vi skall inte alla dö, ty trumpeten skall ljuda, det förgängliga skall kläs i oförgänglighet”(fritt efter 1a Kor. 15)

De två rösterna talar i munnen på varandra av iver, ja, sjunger fram sitt budskap:

Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus – Kristus kommer, ljuset för alla folk, för oss som sitter i dödens skugga. Kristus kommer för att söka upp mänskligheten, Han går ner steg för steg i mörkret – i dödens mörker, i vårt, vars och ens personliga mörker och ropar: Gå fram, bryt väg, gå fram genom dödens portar, röj undan alla stenar, alla murar som håller oss fångna, det förgängliga kläs i oförgänglighet, döden är uppslukad, gå fram, kom ut ur mörkret.

Och se den stora skaran…. människor i mängd, tilltufsade och ovana vid ljuset. Människor från alla tider, alla länder, alla språk… Se, så många ansikten, livsöden, så många okända ansikten och kära återseenden. Kanske blir vi förvånade över att se somliga ansikten, men förvåningen byts i glädje – ingen är längre en främling, för Gud är allting möjligt, Han röjer undan rädslans och hatets murar. Och se, se där är ju du! Där är jag! Där är vi, alla tillsammans. Detta är det heliga folket, folket som vandrat i mörker, men nu kommer strålande i ljus. Vi är segerlönen som Kristus vunnit och som går framför Honom.

Längst fram går Adam, borta är rädslan som en gång gjorde att han gömde sig för Gud, borta är misstänksamheten som dödade tilliten.

Han säger till oss med förundran i rösten:

”Kristi kärlek till mig har bragt hans storhet på knä. Han har blivit som jag för att jag skall ta emot honom, han har blivit som jag för att jag skall ikläda mig honom. Jag blev inte rädd när jag såg honom, ty för mig är han barmhärtighet. Han har tagit min natur för att jag skall förstå honom, och mitt ansikte för att jag inte skall vända mig från honom.” (Salomos oden 7)

Och han fortsätter: Låt Kristus stiga ner i mörkret, i vars och ens mörker, och bryta väg, röja undan alla stenar. Låt trumpeten ljuda även i dig, det oförgängliga nalkas och vill omskapa dig. Låt Kristus räcka dig sin hand och dra dig ur djupet, Han har tagit ditt ansikte för att du skall känna igen Honom och se att Han är barmhärtighet.

Blog image



Skärtorsdag2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, April 09, 2018 15:59:36

För drygt hundra år sedan skrev den brittiska journalisten och författaren G. K. Chesterton boken Orthodoxy. I den beskriver han den rationella moderna människan som en som tillbringar sitt liv ståendes på huvudet, och som därför betraktar världen upp-och-ner. För denne verkar mycket av det som har med tro och religion att göra – och då särskilt den kristna tron - som något underligt och obegripligt, som kontraproduktivt och irrationellt. När vi i evangelierna läser om lärjungarna, framstår de ofta som just sådana rationella människor – och därför verkar Jesu ord och handlingar ofta obegripliga för dem. För Jesus delade inte deras upp-och-nervända perspektiv, utan han stod med fötterna stadigt planterade på jorden – hans sätt att se på världen är det enda sant verkliga.

Så när han, mitt under sin sista måltid med lärjungarna, böjde sig ner framför dem och började tvätta deras fötter – då verkade hans handlande fullständigt absurt. Han var deras mästare, deras lärare, den som de såg upp till och följde – och nu gjorde han, bokstavligt talat, slavgöra – obegripligt!

Men det var inte obegripligt ur Jesu perspektiv – ur perspektivet hos den som ser världen som det var tänkt. I Filipperbrevets hymn skriver Paulus att ”han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt”(Fil 2:6-7). Det som för lärjungarna framstod som slavgöra var för Jesus helt enkelt ett uttryck för den han är – en kärlekens gåva. Gud är gemenskap och kärlek – han är ett evigt givande och mottagande av gåvor.

Genom att böja sig ner för lärjungarna och tvätta deras fötter så gav Jesus dem en gåva – han gav dem sig själv som gåva. När då Petrus – fortfarande balanserandes på huvudet – börjar protestera, är Jesus obönhörlig i sitt svar: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” (Joh 13:8) Med andra ord säger Jesus, att om de inte tar emot hans gåva, så tar de inte heller emot honom. Ja, att vägra Jesu gåva, vore detsamma som att säga att de ville ställa sig utanför gemenskapen med Gud, att de egentligen inte ville ha med honom att göra.

Men gemenskapen med Gud fordrar också något av oss. Det är en gemenskap som kräver att man slutar stå på huvudet, sätter ner fötterna på jorden och börjar förhålla sig till världen på samma sätt som Jesus gjorde.

Att tvätta min nästas fötter, att tjäna honom eller henne genom de ringaste och mest obetydliga av handlingar, är mer än bara vackra symboler och goda gärningar. Det är att anpassa mig efter Guds eget sätt att vara, att låta hans liv – som är kärlek – strömma genom mig. Det är att låta mig omformas, förvandlas så att jag blir lik honom. ”Gud blev människa för att människan skulle bli gudomliggjord”, skrev Athanasius. Detta gudomliggörande kan visa sig i något så enkelt som att av kärlek tvätta en annans fötter. Att göra gott mot andra, helt enkelt därför att Gud först har gjort gott mot mig.

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva”(Matt 10:8), sade Jesus när han sände ut lärjungarna för att sprida det glada budskapet. Låt den kärlek som du har tagit emot väcka ett gensvar i dig. Ge den vidare – alltid och överallt – utan förbehåll och baktanke. Då blir den till ”en källa (i dig), med ett flöde som ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Blog imageFrån Skärtorsdagens Getsemanevaka



Palmsöndag2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, March 23, 2018 15:43:41

Blog image

Vi har vandrat genom fastetiden med blicken fäst på Kristus och hör nu maningen att följa honom ännu närmare, och betrakta den väg han går för att ge oss av det eviga livet, den ständiga glädjen.

Påsken är navet för vår tro, för hela vår existens som människor och kristna.

Med Palmsöndagen börjar den stilla, heliga veckan. Allt djupare kommer vi att erfara hur kors och uppståndelse är förbundna med varandra.

Denna dag hyllar vi Kristus som konung. Vi hör om hur Jesus kommer ridande på en åsna, som en landsortsbo, beledsagad av en grupp enkla arbetare. Åsnan är ju ett djur som signalerar fred och ödmjukhet. En harmlös gest för oss nutida läsare och lyssnare – men ett hemlighetsfullt tecken för Jesu samtida som ser uppfyllelsen av det som sägs hos profeten Sakarja: ”Se din konung kommer till dig, Rättfärdig är han, seger är honom given. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna.” Och folket vet: Nu kommer han som skall lösa alla ur fångenskapen!

” Fred i himlen och på jorden” - detta är vad Gud vill. Evangeliet berättar om hur Jesus grät när han fick se Jerusalem från Oljeberget. Han grät för att folket inte förstod vad som verkligen gav dem fred.

Hela påskmysteriet handlar om Guds trofasthet - Hans oändliga barmhärtighet.



LAETARE2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, March 15, 2018 19:14:36

LAETARE – gläd dig,

har vi sjungit vid inledningen till mässan den fjärde söndagen i fastan.

Ja, utan glädjen blir inte fastan vad den är menad att vara.

Den helige Benedikt uppmanar oss att under denna tid ”se fram emot den heliga påsken med andlig längtans glädje”.

Längtan håller tron, hoppet och kärleken vid liv.

Med trons sköld släcks alla den ondes brinnande pilar som vill såra vår längtan. Ef 6:16

Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss. Rom 5:5

Detta bär och ger näring åt längtan att en dag få se Kristus sådan han är. 1 Joh 3:2

Blog image





Han som är vår frid2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, March 10, 2018 11:56:32

Under fastetiden blir den helige Nikolaus av Flües bön särskilt aktuell:

Min Herre och min Gud,

tag ifrån mig allt som fjärmar mig från dig.

Min Herre och min Gud,

ge mig allt som närmar mig till dig.

Min Herre och min Gud,

tag mig från mig själv och ge mig helt åt dig.

Med denna bön svarar vi på Herrens kallelse, i tacksam glädje och förundran över att vi år efter år får öppna oss för hans förvandlande kraft. Paulus säger, efter att han uppmanat oss att inte anpassa oss efter allt obeständigt som rör sig i världen: ”Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt” Rom 12:2

Kristus, ”han som är vår frid” Ef 2:14, inbjuder oss att ärligt urskilja och se de negativa tankar och känslor som står i vägen för försoning med mig själv och andra.

Vi får bekänna och släppa allt som fjärmar oss från honom

Vi får ta emot allt som närmar oss till honom.

Han som är vår frid.



Kyndelsmässodag2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, February 09, 2018 16:12:37

Efter fyrtio dagar av tacksam glädje över Frälsarens födelse samlas vi i Kapitelsalen för att ljusen skall välsignas och processionen in i templet – kyrkan ta sin början. ”Också vi har samlats här därför att vi har lyssnat till Andens röst” sägs i inledningsorden. Ja, vi har lyssnat, vi har sökt och fortsätter varje dag att söka Gud, att möta Kristus, finna och känna igen honom ”när han bryter brödet i det heliga mysterium som hans kyrka firar intill den dag då han återkommer i härlighet, uppenbar för alla”.

Varje högtid under kyrkoåret bär oss framåt på vägen mot målet.


Blog image



Epifania2018

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, January 06, 2018 10:07:16

Född före morgonstjärnan

och före tidsåldrarna

har Herren, vår Frälsare

idag

uppenbarat sig för folken.

Den första antifonen vid den tidiga morgonbönen, laudes, sjunger vi medan det ännu är mörkt. Morgonstjärnan är tänd över slätten, mörkret är inte kompakt över oss.

Före morgonstjärnan föddes Kristus, vår Frälsare, före alla tidsåldrar och urkaos.

Hoppet om liv.

Idag har han uppenbarat sig för folken.

Idag uppenbarar han sig för oss.


Blog image







Den plats där Gud blir närvarande2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, December 26, 2017 15:28:20

Sedan den första julen är människans hjärta Guds boning.
Där blir Gud närvarande.
Ordet som en gång blev kött, blev människa i tiden.
Han som lever i Ordet och i sakramenten,
han vill komma och ta sin boning i våra hjärtan.

I jultiden måste vi omvända vår blick.

I varje människas ansikte speglas Kristi ansikte.

Varje ansikte är en epifani, en uppenbarelse av den oändlige Guden.

Sedan årtusenden söker människan en väg för att komma närmare Gud.

Av egen kraft kan hon inte nå fram till honom. Men Gud själv beger sig på väg till människan.

Guds Son, Jesus Kristus, är Vägen. Han är den bro som överbryggar avgrunden mellan Gud och människa.

Inkarnationen är förkunnandet av denna hemlighet.
Människan finns i Guds hjärta.

”Så har Gud älskat världen…”

Ja, så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son,

för att den som tar emot,

de som tror på honom inte ska gå under

utan ha evigt liv.

Religion är människans sökande efter Gud.

Jesus Kristus är Guds sökande efter människan.



Första Advent2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, December 12, 2017 19:03:40

Hela den första adventsveckan inleds morgonens mässa med orden:

”Till Dig Herre, lyfter jag min själ… jag förtröstar på dig, svik mig inte…”

När vi hunnit fram till lördagen kommer Profeten Jesaja till oss med svar och tröst:

Månens skall lysa som solen, och solens ljus ska bli sju gånger starkare, som sju dagars ljus. Så skall det bli den dag då Herren förbinder sitt sargade folk och läker såren efter slagen det fått. Jes 30:26



Att vänta2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, December 04, 2017 10:09:46

Under två månader är Pastor Karl-Heinz Peter från Lippstadt i Tyskland vår präst. Här ett sammandrag av den predikan han höll den Första söndagen i Advent.

ATT VÄNTA OCH ANVÄNDA TIDEN

I vardagen är många av oss väl bekanta med situationer, då det gäller att vänta. Vi väntar hos läkaren, på apoteket, på banken, i verkstaden. Vi väntar tills det blir vår tur. Barnen väntar kanske nu på jullovet. Att vänta är inte alltid lätt. Därför måste man ständigt lära sig att vänta. Den som väntar måste ha mycket tålamod, liksom inre ro och yttre lugn.

Ofta får man intryck av att vi helst skulle vilja avskaffa väntandet. Det sägs: Jag vill ha allt, här och nu. Varför ska man skjuta upp uppfyllelsen av sina önskningar till senare? Jag vill njuta av mitt liv nu – genast! Vad väntar vi på? Så talar till och med många vuxna. Snabbare, hela tiden fortare ska det gå! Vänta inte, nu eller genast! Bara vi inte missa något!

Men vi ska tänka på: den som kan vänta har målet för ögonen. Väntan måste inte vara det samma som långtråkighet eller meningslöshet. Man kan använda väntandets tid till något gott och glädja sig över det som kommer.

En mor väntar 9 månader på sitt barn. Även Maria väntade på sin son Jesus. Och hon visste att hela hennes folk väntade på Messias ankomst.

Idag står vi vid Adventstiden början. Vi väntar på att än en gång få fira Kristi Födelse. Knappt fyra veckors väntan ligger framför oss. Det är en kort väntetid. Till det yttre är det mycket som skall göras och förberedas. Är vi lika förberedda inifrån på Guds ankomst?

När vi firar jul, har vi inte nått fram till det slutgiltiga målet för vår väntan. En dag skall Jesus Kristus komma åter – vid tidens slut. Han säger till oss: ”Ni måste räkna med att denna dag kommer! Var därför vaksamma!”

Gud vill oss väl! Han har omsorg om oss. Därför uppmanas vi idag till vaksamhet! Vi behöver tänka över våra liv. Vi är inbjudna att göra bruk av vår väntan, att ta vara på våra dagar – till det goda!

Det är den första Adventssöndagens budskap: Se noga på hur ni lever, hur ni tar vara på era dagar!

Låt oss använda vår tid till att göra gott.

Att göra gott – det är alltid möjligt!

Ta emot2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, November 30, 2017 11:08:36

Ta emot och ge liv

Blog image
Vi lever av det förgångna

vi lever nu

för framtiden.

Gör så att jag kan se2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, November 20, 2017 15:34:13

Bönen ur dagens evangelium:

Herre, gör så att jag kan se…

Blog image

Ja, Herre, gör så att jag kan se –

Han svarar: Du kan se!

Stäng av det oväsentliga:

öppna dina ögon

gör ditt hjärta berett:

Du kan se!



Den gode herden2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, July 14, 2017 10:38:23

En iakttagelse…

Se ordentligt på Påve Franciskus kors (bilden nedan):

Ser du att det återfunna fåret nästan står upp, det utstrålar stor glädje:
Min Herde har hittat mig, jag är räddad!

Jag höll på att tappa modet, men Han kom, Han såg mig, Han tog hand om mig!

Det återfunna fåret vänder huvudet mot flocken: Min Herde har hittat mig, jag är tillbaka, vi fortsätter tillsammans!




Blog image

När vår Biskop Anders tog emot uppdraget från Påven Franciskus och kreerades till kardinal kunde två av våra systrar vara med i Rom.

Som minne från denna dag tog de med ett litet kors till varje syster, en avbildning av påvens bröstkors, hans pektorale.

Man ser den gode herden gå främst, med det återfunna fåret på axlarna och den helige Ande svävande över hela hjorden som står bakom honom. En så talande bild av det barmhärtiga ledarskapet och hjordens sammanhållning runt den sårade.

Alla i hjorden har ansvar att lyssna till den helige Ande som svävar över dem och som vill bo i var och ens hjärta. Än är det den ene, än är det den andre som snavar och kanske faller ner i en skreva. Då behövs de andras hjälp att komma upp.

Det visste den helige Benedikt. I Regelns kapitel 27 säger han:

”Han (den gode herden) hade ett sådant medlidande med dess svaghet (det får som gått vilse), att han i sin barmhärtighet lade det på sina heliga axlar och så bar det tillbaka till hjorden.



Att vittna2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, June 23, 2017 10:59:17

Att vittna med och utan ord

Under två veckor har vi besök av en medbroder från Tyskland, P Maurus från kloster Beuron. Bland benediktiner är varje kloster självständigt och har sin egen särart. Men eftersom den helige Benedikts Regel utgör grund och rättesnöre för oss varhelst vi lever, är känslan av samhörighet och igenkännande stor när vi möts.

I rekreationen på söndag kväll, när vi firat Kristi kropps och blods högtid, samtalade vi om hur man på ett trovärdigt sätt lever det monastiska livet i dialog med dem som inte är bekanta med vårt livsval. Vi delade tankar om att Ordet som en gång blev människa i tiden, i Jesus Kristus, vill fortsätta att bli kött i oss. Ett tecken på det fick p Maurus uppleva i Blåkyrkan i Vadstena:

Vid den heliga Birgittas skrin föll han på knä och bad. När han reste sig med ett korstecken upptäckte han två pojkar i åttaårsåldern som betraktade honom uppmärksamt. De gick fram till bönpallen, föll på knä och böjde sina huvuden och gjorde ett korstecken precis så vördnadsfullt som de sett munken göra nyss.

Vi behöver alla se tron levd och praktiserad för att börja ana något om Guds storhet och närvaro.

Blog image




Halleluja2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, April 29, 2017 16:26:09

Blog image
Det nya livets sång

Under veckan efter påsk, oktaven, har vi varje dag med stor glädje sjungit påskdagens antifoner. När en vecka gått och påsktiden tar vid, upprepar vi ivrigt Halleluja i liturgin och färdas med denna lovsång framåt mot pingst. Det hebreiska ordet Halleluja – lova Herren – lämnas ju ofta oöversatt i liturgin. Med halleluja sjunger vi det nya livets och den kommande tidsålderns sång! Det himmelska, det eviga livets sång!

Genom Kristus har vi redan del i det eviga livet: ”Detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet”. 1 Joh 2:25. Så kan vi med frimodighet, hopp och förväntan fortsätta att hämta kraft ur påskens segerrop:

Kristus är uppstånden

Sannerligen uppstånden

Och med andlig längtans glädje sjunga HALLELUJA



Stilla Veckan2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, April 15, 2017 16:31:12

STILLA VECKAN

Vandringen med Jesus

I Johannesevangeliet läser vi att lärjungarna frågar Jesus ”var bor du?” Jesus svarar: ”Följ med och se”. Vad kan detta betyda? Det kan inte enbart handla om att till det yttre gå en väg och se vad som händer. Nej, jag tror att Jesus vill säga: ”prova att göra som jag, prova att göra avkall på dina egna önskningar, öva dig i att se mitt ansikte i dem du möter – och se vad som sker, både med dem du har runt omkring dig, och med dig själv”.

Den judiske filosofen Emmanuel Levinas (1906-1995) uttrycker detta att leva för andra, i öppenhet, tjänande, villighet att dela tid, tillgångar och relationer som en ”livsnjutning”. I detta tjänande är människan hemma hos sig själv. Han skriver också att det utgår ett rop från den Andres ansikte. Att kunna ”höra” detta rop förutsätter ett ansvar och en respekt för vars och ens unika värde. Då kan vi gå utöver oss själva och det som sker får en oändlighetsdimension. Som om 1+1=3: I öppenheten för varandra skapas något mer än bara summan av delarna, det skapar nytt liv. När vi hör ropet från den Andre hör vi djupast sett Jesus som säger:

”Sök mitt ansikte”, ”följ med och se var jag bor”, se att jag bor i ditt eget hjärta och i dina bröder och systrar.

Skärtorsdag

Efter Palmsöndagen och de tre följande stilla dagarna når vi fram till Skärtorsdagen och den högtidliga mässan till minne av nattvarden. Efter mässan går processionen till Kapitelsalen och sakramentet placeras på ett tillfälligt altare.

När altaret därefter kläds av i kyrkan medan Psalm 22 läses, blir Jesu avklädande och övergivenhet i Getsemane tydlig oss. Hans ja, hans överlåtelse till Faderns vilja begrundar vi under nattens tysta timmar.

Blog image

Långfredag

Jesus hängdes upp på korset. Han led och dog – för dina synder och mina – för en sargad och sårad värld. ”Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet” står det. Allt blev mörkt… Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner: och Guds oändliga barmhärtighet blev uppenbar.

Inför det avklädda altaret i kyrkan råder stillhet.

Blog image
Blog image

Påskafton

Kristus dog för oss… och idag väntar vi.

Men hur ser vår väntan ut? Är den full av hopp och förtröstan, eller är det sorg, rädsla och osäkerhet som dominerar i vårt inre?

Vad är det egentligen som väger tyngst i våra liv – vilken är den fasta punkt kring vilken våra tankar, vår längtan och vårt hopp verkligen kretsar? Är det tilliten till Guds godhet och barmhärtighet, trots hans så ofta skenbara frånvaro, från såväl våra hjärtan som från världen omkring oss– eller är det den existentiella rädsla och otrygghet som får oss att sluta oss in i oss själva, som stänger in oss i jagets kvävande fängelse?

Är vi, likt Judas, så överväldigade av hopplöshet inför vår och hela världens synd och mörker, att vi förtvivlar och till och med skadar oss själva – eller väntar vi, likt Maria, fulla av förtröstan, trots all den smärta som syndens härjningar har fört med sig?

Lyfter vi hoppfullt upp blicken och spanar ut i mörkret för att se gryningsljusets första strålar, eller har vi stängt våra ögon för det ljus som nalkas?

Blog image

Hur våra liv än ser ut, så är vi aldrig långt borta ifrån Guds ansikte. Hans blick vilar alltid på oss. Ibland sorgsen och ibland strålande av glädje – men alltid kärleksfull.

”Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker.” Gud är oss närmare än vi är oss själva, han känner oss utan och innan. Vilken oerhörd källa till trygghet och förtröstan – om det är till honom som vi satt vårt hopp.

”Herre, var undgår jag din ande, vart flyr jag för ditt ansikte? Gick jag till vila ytterst i havet, så skulle du leda mig även där och din högra hand fatta mig.” Gud har inte lämnat oss övergivna, även om vi ibland – kanske ofta – undrar var han är, undrar varför han inte visar sig, undrar varför han inte ställer världen till rätta.

Även om vi, likt lärjungarna, har förrått honom, förnekat honom, övergett honom - eller bara tagit honom för given och brustit i tacksamhet – så finns det ingen anledning att förlora hoppet, ingen anledning att förtvivla.

Våra liv – ja, själva vår existens - talar om närvaron av Guds allomfattande kärlek - den kärlek som inte vet av några gränser, den kärlek som gick i döden för oss, som lät sig spikas upp på ett kors för vår skull, den kärlek som frivilligt tog på sig all världens synd och skuld, och som lät sig överväldigas av ondskans mörker. Och det för vår skull han gjorde det, för att vi skulle bli helade.

Gud vill inte straff och undergång, han vill att vi skall vända om och få leva. Vända oss om. Vända oss bort från det förtvivlans och hopplöshetens mörker som omsluter oss då vi rädda stänger in oss i oss själva, in bakom jagets trygga murar som skiljer oss från varandra och som gör vår nästa till en främling. Han vill att vi skall vända blicken utåt, bort från vårt eget lilla räddhågsna jag och istället se på lågan som närmar sig och som skingrar mörkrets skuggor.

Påskljusets låga nalkas, flamman som förebådar uppståndelsens morgon. Ljuset som vittnar om att livet inte blir utsläckt, blott förvandlat. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det – kan inte övervinna det.





Stilla glädje2017

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, April 08, 2017 16:13:40

Efter moder Birgittas hemgång sände oss vänner nedanstående text, hämtad ur boken Letters and papers from prison av Dietrich Bonhoeffer.

När vi nu närmar oss Stilla Veckan vill vi gärna dela den med fler, eftersom den talar om den tomhet som inbjuder oss till djupare gemenskap med Kristus.

”Det finns ingenting som kan ersätta frånvaron av någon vi älskar, och man borde inte ens försöka. Man får helt enkelt hålla ut och acceptera det som är. Vid första anblick verkar detta mycket svårt, men det är på samma gång en stor tröst. För i samma utsträckning som tomheten verkligen förblir innehållslös så förblir man därigenom förbunden men den andre. Det är fel att säga att Gud fyller tomheten. Gud fyller den alls inte, utan låter den tvärt om förbli just innehållslös, och hjälper oss därigenom att bevara – även i smärtan – den genuina gemenskapen. Det är till och med så att ju vackrare och mer fullödiga minnena är, desto svårare blir skilsmässan. Men tacksamhet förvandlar minnenas plåga till en stilla glädje. Man bär det som var underbart i det förgångna inte som ett törne utan som en dyrbar gåva djupt inom sig, en dold skatt om vilken man alltid kan vara förvissad.”

Dietrich Bonhoeffer

Kyndelsmässodagen 20172017

Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, February 07, 2017 16:28:16

Nu har julcykelns sista högtid firats med Kyndelsmässodagen. Efter Epifania har vi för vana att bära den halmfyllda krubban med Jesusbarnet, som sedan julnatten stått på kortrappan framför altaret, till kryptan. Där, under bilden av Maria, har den sedan stått. På ”vår” bild av Moder Maria är ju hennes ögon halvslutna. När krubban ställs där under har man intrycket att hon inte ett ögonblick släpper Jesus med blicken. Så blir det en god hjälp till bön för oss under denna tid.

Före ingångsprocessionen till högmässan välsignades ljusen som ska brinna i kyrkan under året, och vi påmindes i inledningsorden om att vi där får möta, finna och känna igen Kristus ”när han bryter brödet i det heliga mysterium som hans kyrka firar intill den dag då han återkommer i härlighet, uppenbar för alla.”

Epifania 20172017

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, January 07, 2017 18:54:58

Blog image
VID KRUBBAN

Epifania 2017

”Han som ville födas åt oss ville inte att vi skulle vara okunniga om honom” säger Petrus Chrysologus, och fortsätter sin begrundan över de vise män som funnit vägen till Betlehem:


”Idag finner den vise, som sökte den Strålande bland stjärnorna, i krubban den gråtande.

Idag förundras den vise över den Lysande, lindad i bindor, honom som han förut erfor som den dunkle bland stjärnorna.

Idag betänker med djup vördnad den vise vad han ser i krubban:

På jorden himlen,

på himlen jorden.

I Guden människan,

i människan Guden,

och honom som ej ens hela världen kan rymma

innesluten i en enda kropp”.


Blog image



Josef bjuder oss välkomna2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, December 29, 2016 11:21:12

Blog image

Inför den Evige som kommit till jorden

får vi stå dessa juldagar,

med den Helige som lever med oss på jorden

får vi gå in i det nya året 2017,

må Hans välsignelse följa oss alla på jorden.

Varje år skapas här i klostret ett särskilt julmotiv, som fästs på ett ljus. I år möter oss Josef, som står i dörren till det enkla stallet: han bjuder oss att böja nacken för att kunna stiga in. Där inne har Maria lindat barnet som bär hela världen, han som är Fridens konung och alltings upphov.

Med henne begrundar vi:

Ordet har blivit människa och bott ibland oss.

Ordet som bär oss.

Ordet som när oss på vandringen.

Ordet som aldrig tystnar utan som skall ljuda till tidens slut.



Blog image



Andra Advent2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, December 07, 2016 15:05:41

Andra Advent

Kollektbönen den andra söndagen i Advent slår an tonen för hela veckan:
”Allsmäktige och barmhärtige Gud,
Låt inget här på jorden hindra oss
att skynda din Son till mötes,
utan led oss med din himmelska vishet
till fullkomlig förening med honom,
din Son Jesus Kristus vår Herre…”

***

På mångahanda sätt har Herren talat.
Han talar än i dag: stilla, men oavbrutet.
Kommer jag att höra med vidöppna öron?
Eller förstöra det som fötts i mig?

JESUS, Ordet som har blivit kött talar till mig;
genom Skriften, genom bönen
och mitt eget hjärtas längtan.
Genom andras ord och erfarenheter som möter mina.
Bönen stiger upp i mig:
”Öppna Herre mitt inre för din närvaro”.


Blog image



Advent2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, November 30, 2016 16:14:49

ADVENT

Var vaksamma, var beredda hörde vi under den första Adventssöndagen.
”Herren skall komma, han skall inte dröja” har vi sjungit i tidebönerna.
Han skall komma med ljus, med tröst till dem som sörjer, med kraft till de trötta.

Evangelietexten talar om två män som arbetar ute på åkern, den ene tas med, den andre lämnas kvar. Två kvinnor mal på samma kvarn. Den ena tas med, den andra lämnas kvar.

En svår text: vad menas med detta?

Pastor Karl-Heinz Peter som gästar oss gav oss följande tanke:
”Texten beskriver inte enskilda människors öden, det skulle motsäga att Gud är en älskande och omtänksam Fader. Istället talas det om två tillstånd. Den som är försonad med sig själv och sina medmänniskor är lätt, genomskinlig och kan resa sig och gå in i himmelriket då porten öppnas. Den som däremot är fången i många konflikter och spänningar är ogenomtränglig, tung, svårmodig. Han sitter fast, kan inte resa sig – och blir kvar.”

Gud vill befria oss från allt som håller oss bundna och orörliga. Han har upprättat ett förbund med oss: vi får bli delaktiga av det: ”Min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden”. 1 Mos 9:13


Blog image





Barmhärtighet2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, October 30, 2016 15:56:11

De sju barmhärtighetsverken idag

I bullan ”Misericordiae vultus” uppmanar påven Franciskus de troende att under barmhärtighetens år upptäcka ”barmhärtighetsgärningarna” på nytt. Vilka är särskilt viktiga idag?

År 2007 sände biskopen i Erfurt, Joachim Wanke ut frågan i sitt stift, och av de svar som inkom sammanställdes ”De sju barmhärtighetsverken idag”.

En människa säger:

Du hör hemma här

Jag lyssnar på dig

Jag talar gott om dig

Jag går ett stycke väg med dig

Jag delar med dig

Jag besöker dig

Jag ber för dig

Vi ser att dessa verk är formulerade på ett annat sätt än de traditionella barmhärtighetsgärningarna. Det står inte allmänt ”besöka de sjuka”, utan mycket konkret: ”Jag besöker dig”. Det blir inte bara en uppmaning något ”man borde” utan en personlig utmaning.

Var och en av oss vet hur gott ett vänligt ord och tecken på tillgivenhet gör oss. Vi har möjlighet att ge varandra det, om vi går genom dagen med vaken uppmärksamhet och möter varandra med varsamhet.

Du hör hemma här

Även om du inte är ”inne”, och inte kan ”hänga med”: För Gud är du dyrbar och värdefull, och det vill jag låta dig känna.

Jag lyssnar på dig

Även om mycket annat pockar på min uppmärksamhet och jag helst skulle vilja tala själv, eftersom jag är alldeles proppfull:

Du är viktig för mig! Och detta vill jag visa genom att lyssna uppmärksamt.

Jag talar gott om dig

Även om de andra skäller, och jag tycker att det är svårt att inte göra detsamma trots att jag känner till dina svagheter:

Jag är medveten om ditt värde! Därför vill jag se det goda i dig och tala om det.

Jag går ett stycke väg med dig

Även om det kostar mig något, även om jag har tillräckligt med egna sorger och bekymmer och själv måste söka min väg:

Jag vill ge dig närhet och därför beledsagar jag dig.

Jag delar med dig

Även om jag själv inte har så mycket och därför får försaka något, och dessutom inte vet hur du kommer att reagera på det:

Jag vill låta din nöd beröra mig, och därför ger jag dig något av mig själv.

Jag besöker dig

Även om jag har ont om tid, och måste göra en extra ansträngning. Även om det finns så mycket annat som också borde göras:

Du ska veta att någon har tänkt på dig. Därför går jag dig till mötes.

Jag ber för dig.

Även om det är främmande för dig och det kostar mig mod att säga det till dig -Och även om du knappt kan tro det:

Gud har en plan för ditt liv, och jag ber att du i denna plan skall upptäcka hans kärlek.



Denna konferens höll M Katarina den 22 oktober 2016 och den utgick från en text av Abbedissan i Abtei Varensell, Tyskland, M. Angela Boddem OSB som i sin tur har inspirerats av Sr M. Caja Bernhards text (Ur: Begegnung – Zeitschrift aus Schönstatt für Frauen 2/2007.





Ingenting2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, October 01, 2016 16:15:22


Blog image



Ingenting får således gå före gudstjänsten
. RB 43:3

Genom de murade korsen i läktarskranket i vår klosterkyrka kan man ana något litet av altarrummet. Här i Kyrkan återvänder vi ständigt till centrum.

Tillsammans, sida vid sida, står vi i koret och lovsjunger Honom som är sann Gud och sann människa. Vi ber och lovsjunger tillsammans med hela Kyrkan, med Maria Guds Moder och alla helgon. Vi ber för dem som anförtrotts oss, liksom för dem som inte själva förmår be och lovsjunga.

På bilden verkar det mörkt på den här sidan, men genom korspassagen öppnar och vidgar det sig mot ljuset. I mörkret blir även minsta ljus synligt. Så kan det också vara i vårt liv. I mörkret öppnar sig plötsligt livet, ett Ord lyfter och talar till oss, en börda lättar. Vi söker Gud, och varje gång vi funnit Honom återstår det så mycket mer att söka efter. Vandringen fortsätter, den pågår.





Aldrig misströsta2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, September 17, 2016 15:50:58


Blog image

Aldrig misströsta om Guds barmhärtighet.
(RB 4:74)

Gud
ger oss varje dag del av sitt liv och sin barmhärtighet. Han stöder oss när vi vacklar, lockar oss ut ur modlöshet, leder och uppehåller oss när kraften tryter.

I Kristus har Gud visat att han har ett hjärta fyllt av kärlek.

I vardagen kan det vara lätt att tappa perspektivet, att fastna i problem, tillkortakommande och besvikelser. I ordet från den helige Benedikts Regel finns det ett stort hopp. Rakt igenom allt och med i allt finns Gud med oss.

”I Honom är det vi lever, rör oss och är till” (Apg. 17:28).

Han överger oss aldrig.





Varje kväll2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, August 01, 2016 11:15:10

Varje kväll hör vi läsningar ur Bibeln i vigilian.

Varje kväll talar någon av alla dem som genom Kyrkans långa historia begrundat Ordet till oss genom sina efterlämnade skrifter: nyligen lyssnade vi till Julianus, en munk i benediktinklostret Vézelay. Även om han dog omkring 1160, kan vi känna igen samma längtan hos oss som han ger uttryck för. Han säger i en predikan:

”Ordet kommer till de tysta… Han som många gånger och på många sätt talade till fäderna genom profeterna, talar nu till oss, om vi genom att tiga visar honom respekt.

Må, det är min bön, Herrens ord även nu komma till dem som tiger. Må vi höra vad Herren Gud säger till oss, i oss.”

Blog image



Idag2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, July 09, 2016 10:36:17

"I dag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan"
(RB Prol.10)

Texten är hämtad från Ps. 95:7-8 och används i officiet varje dag.

Idag – det lilla ordet som gör GUDs eviga handlande närvarande i detta nu. Det signalerar en varaktig aktualitet. Varje dag väcker han vårt öra att höra på en lärjunges vis – en lärjunge lyssnar ju för att följa det han hör.

Guds inbjudan finns.

Hör vi den?

Svarar vi?



Blog image





Omvändelse2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, July 06, 2016 08:34:40

Blog image

Så skall du genom lydnadens möda återvända till honom, som du genom olydnadens tröghet gått bort ifrån. (RB Prol. 2)

Återvända betyder omvändelse. Här handlar det om, att likt den förlorade sonen (Luk. 15.) komma till besinning eller ordagrant ”gå in i sig själv”, för att se och uppfatta sanningen.

Olydnadens tröghet – passivitet som kan resultera i andlig ruin.

Det yttersta målet för det monastiska livet och för all andlig strävan är förening med Kristus. Att söka Gud fordrar hjärtats omvändelse och ändring av vårt liv. När vi har omvänt oss, så fortsätter vi framåt och denna rörelse skall leda oss från att ha varit frånvarande till att vara närvarande i nuet och hos Kristus.



Lyssna2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, July 04, 2016 10:48:28

Lyssna, min son, till Mästarens undervisning och böj ditt hjärtas öra; tag villigt emot en god faders förmaning och fullfölj den i handling. (RB Prol. 1)

Att lyssna är nyckeln till andlig växt. ”Var noga med hur ni lyssnar…” skriver evangelisten Lukas (8:18).

Lyssnandet hör till det monastiska livets livshållning;
- att lyssna till Ordet, till Regeln, till varandra och till världen runt omkring.

Lyssna – ta emot - och svara – det är vad vårt monastiska liv handlar om.



Blog image





Jesu Hjärta2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, June 01, 2016 15:09:41

”JAG är det levande brödet som har kommit ner från himlen”, säger Jesus. ”Den som äter av det brödet ska leva i evighet”.

Detta löfte finns med oss på ett särskilt sätt under den vecka som följer efter Kristi Lekamens och Blods högtid. Jesus har givit och han ger sig själv åt oss – och detta bröd räcker till alla, genom alla tider, ända in i vår tid.


Blog image

Artur har i år gått till sin första kommunion. Han bär fram brödet som ska förvandlas till det bröd som ger oss evigt liv.

Blog image

Under juni månad, efter att vi firat Pingst och Kristi Lekamens och Blods högtid, får vi, på ett särskilt sätt, vända oss till Jesu Allraheligaste Hjärta.

Jesu Hjärta är sinnebilden för den gränslösa kärlek som Gud oupphörligt låter strömma över oss. Under Barmhärtighetens år ber vi om att kunna ta emot denna gåva, att kunna öppna oss för den, så att våra liv blir allt mer formade av den.

Anders Ekenberg har översatt 1300-talshymnen Iesus Christus, nostra salus. Den sista versen lyder:

Här ges läkedom, försoning.
Du i oss vill ta din boning.
Föd oss, bär oss, led oss nu,
för oss ur mörkret till ditt ljus.



Blog image







Pingstnovena VII2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, May 14, 2016 15:30:20

Blog image
PINGSTNOVENA
I dag vänder vi oss direkt till den Helige Ande i vår bön med den sjätte versen av Veni Creator Spiritus:

Gud Fadern du oss känna lär
och vittnesbörd om Sonen bär.
Du visar oss Guds härlighet
i evigheters evighet. Amen.

“GUDs kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom den helige Ande”
sjunger vi denna dag. Vi sjunger det om och om igen, sjunger oss in i tron och hoppet.

“ Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande” Rom 5:5.

Denna dag uppenbarar sig den heliga Treenigheten helt och fullt, säger vår tro. Sedan pingstdagen är det rike som Kristus förkunnat öppet för dem som tror på honom.





Pingstnovena VI2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Fri, May 13, 2016 09:42:46

Blog image

PINGSTNOVENA
Hymnens femte vers har vi med oss under denna dag. En aning av långfredagens hemlighet dröjer sig kvar: Herren Jesus har varit lydig till det yttersta, döden på ett kors och templets förlåt har rivits itu. Allt är tyst – påskaftonens tystnad finns i oss när vi ber:

Vår fiende ifrån oss driv,
med fridens gåva hos oss bliv,
att fria från allt ont vi må
på dina vägar trygga gå.

Jesus ser på oss som väntar på den helige Ande och säger:

FRID lämnar jag efter mig år er Min frid ger jag er. Inte ger jag en sådan frid som världen ger…



Pingstnovena V2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, May 12, 2016 11:54:02

PINGSTNOVENA


Blog image

Pingstnovena IV2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, May 11, 2016 14:23:12


PINGSTNOVENA

Det är onsdag under pingstnovenan och dagens antifon till Marias lovsång är hämtad ur Johannes evangeliet. Där talar Jesus direkt till oss:

“När Hjälparen kommer, som jag skall sända ifrån Fadern: Sanningens Ande, som utgår av Fadern, så skall han vittna om mig, halleluja”.

Den fjärde versen ur Veni Creator Spiritus begrundar vi under dagen. Att dröja vis denna hymns text förenar oss på ett särskilt sätt med Maria, vår moder, som presenterar sig som Herrens tjänarinna och som låter sig tas i bruk av den helige Ande.

Ditt ljus i våra hjärtan tänd,
från jorden dem till himlen vänd.
Du all vår svaghet känner väl,
så stärk oss nu till kropp och själ.


Blog image

Pingstnovena III2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, May 10, 2016 11:30:30

Blog image
PINGSTNOVENA
Med den tredje versen ur Veni Creator Spiritus vidgas våra hjärtan:

Med dina goda gåvor sju

Guds nådeverk fullbordar du.

Du lär med skilda tungors ljud

all världens folk att prisa Gud
.

Bara Guds helige Ande kan ena och förena och vill föra oss in i trons, hoppets och kärlekens gemenskap. Han drar oss till den “kärlek som aldrig tar slut” ( 1 Kor. 13:8), vill att vi lyfter våra hjärtan till honom och låter oss fyllas.
Så kan vi följa kyrkofadern Ambrosius i spåren som säger:

“Livet är att vara tillsammans med Kristus:
där Kristus är, där är livet.
Där livet är, där är riket”.













Pingstnovena II2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, May 09, 2016 12:18:09

Blog image
PINGSTNOVENA
Den andra versen i Veni Creator Spiritus vill föra oss vidare på vägen. Vi går i skolan för att bli allt mer rustade i tillit. Den helige Ande både tröstar och lär oss det vi behöver för att urskilja Guds närvaro överallt. Hans kärlek är som den rena källan, ogrumlad och sann.

Du tröstare och ordets tolk,
Guds nådeskänk till jordens folk,
du själens balsam underbar,
du kärleks källa evigt klar.

Och vi ber: Herre, giv oss alltid det rena vattnet från din eviga källa som aldrig sinar!





Pingstnovena I2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, May 08, 2016 16:08:53

Blog image
PINGSTNOVENA

Under tiden mellan Kristi himmelsfärds dag och pingsten ber vi varje dag om att den helige Ande ska utgjutas över oss, hela Kyrkan och varje människa som törstar och längtar efter liv och mening. Vi ber varje dag med en vers ur den gamla hymnen Veni Creator Spiritus. Den har sjungits av de troende sedan 800-talet: den sägs vara skriven av Hrabanus Maurus (776-856).

När man under kyrkans historia behövt anropa Gud om hjälp tröst och ledning har man tagit orden i sin mun, och på nytt och på nytt fått erfara att Herren är nära och vill hjälpa oss på vägen.

Den första versen lyder:

Kom Skaparande med din tröst,
din boning tag i våra bröst.
Sänd riklig nåd från höjden ned
och oss för himmelen bered.

Herren har lovat att komma och ta sin boning i oss. Genom dopet har vi blivit “bebodda”. Anden kommer så stilla och viskar i våra hjärtan att vi ingenting behöver frukta.





Marias månad2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, May 07, 2016 20:06:18

Blog image
Av hävd är maj

Marias månad

I kväll har vi bett den lauretanska litanian i vår blomstrande trädgård. Det är en bön som de troende ber när de vill uttrycka sin kärlek till hela Treenigheten och visa sin tacksamhet till Maria för hennes JA till att bära Jesus, vår Frälsare in i världen. Vi ger henne de vackraste namn vi kan tänka ut:

Du Kristi Moder.

Du Moder till vår Frälsare,

Du visa Jungfru,

Du de bedrövades tröst

Vishetens säte

Orsak till vår glädje

Du morgonstjärna ---

Blog imageBlog image





Gångedag2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, May 04, 2016 15:35:36


Blog imageGÅNGEDAG

har vi hållit idag. Sedan medeltiden har man under dagarna mellan 6:e påsksöndagen och Kristi Himmelsfärds dag gått ut i procession med kors, ljus och vigvatten för att välsigna sådden och be om en god skörd.

När vi gick ut efter mässan sken solen varmt, fåglarna sjöng och vi gladdes över alla träd som vecklar ut sina blad och blommorna som slår ut. Pater John McCormack, som efter 47 prästår firade denna gudstjänst för första gången (bruket försvann under reformationen i England) viskade till sakristanen med vigvattnet: ”Vad ska jag välsigna?” Hon viskade tillbaka: ”Skvätt åt alla håll!”

Nu är vår trädgård, grönsakslanden och åkrarna runt klostret välsignade: ja hela Omberg välsignat!


Blog imageBlog imageBlog image



Påsken fortsätter2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, April 11, 2016 10:46:23

Det blåste hårt och vågorna gick höga kommer vi att höra i Evangeliet, Joh. 6:16-21.

Det var redan mörkt, lärjungarna kämpade och rodde. Då får de se Jesus komma gående på sjön – och de blev rädda.

Vad säger Jesus? Det enda som behövs:

”Det är jag. Var inte rädda…”

”Och med ens var de framme”.

När fruktan viker – då är vi framme.

St Benedikts dag2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, April 07, 2016 10:59:38

SANKT BENEDIKTS DAG

I helgonkalendern infaller festdagen för vår ordensfader den 21 mars. Eftersom det var måndagen i Stilla veckan i år, försköts firandet till den 5 april. Vid den högtidliga högmässan mindes vi att det år 25 år sedan vår Syster Ansgaria avlade sina löften och band sig till vår gemenskap. Vid altaret sjöng hon nu på nytt professången Suscipe:

”Mottag mig, Herre, efter ditt ord,

så att jag får leva

och låt mig inte komma på skam med mitt hopp”

Herren är den som kallar oss till sig, och vi får nåden att svara med att ge våra liv. Han ser vår längtan, hör vår bön om liv och ger oss ett levande hopp!

I dagens texter belystes detta:

Abraham fick löftet om att Herren skulle sörja för honom: ”Gå ut… bort till det land jag skall visa dig! 1 Mos 12:1.4a

Paulus uppmanar oss till den sanna glädjen, den som har sitt fäste i hjärtats djup och inte bara är det snabbt övergående ”gapskrattet” som Benedikt varnar för. I stället säger Paulus i Fil. 4:4-9: ”Gläd er alltid i Herren. Så skall Guds frid som är värd mera än allt ni tänker ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.

Den sista versen i dagens läsning från Johannesevangeliet återger Jesu ord till sin Fader: ”Jag har gjort ditt namn känt…för att den kärlek du älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem”: Joh.17:26. Detta är den drivkraft till den ”goda iver” som Benedikt önskar att hans nunnor och munkar skall besjälas av.

25 år – det är en lång tid i en ung systers liv! Vår syster Ansgaria vågade ta steget över klostertröskeln. Genom henne utmanas vi alla att till att leva inkarnationen följder: Gud har blivit människa. Vår kallelse förverkligas i bön och arbete, i tillbedjan och handfast insats i både klostergemenskapens och andra människors tjänst.

Blog image

Tillsammans söker vi Gud: upptäcker hans spår överallt!

Blog image

Vid altaret, tätt intill påskljuset, upptäcker vi den Uppståndne som är mitt ibland oss.





Påsk 20162016

Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, March 28, 2016 15:33:55

ANNANDAG PÅSK

Varje år drabbas oss texterna om Jesu död och uppståndelse på nytt. På påskaftonen gladdes vi på nytt över den fornkyrkliga predikan, som berättar om hur omtumlad Adam blev i dödsriket när den Uppståndne kom för att befria honom och Eva ur döden.

Kanske vi inte blir lika omtumlande: ändå stärks vår tro av det årliga påskfirandet och vi får lita på att det beskriver det skeende som togs sin början vid världens skapelse. Det är också vår egen alldeles personliga och synnerligen gemensamma historia.

Vi får vara med i samma skara som alla våra medvandrare på trons väg:

- Med kvinnorna som skyndade till graven i gryningen för att smörja Jesu kropp med välluktande olja och fann att stenen redan var bortvältrad.

- Med ängeln som förkunnade för dem att Herren var uppstånden och att han lever: något som aldrig någonsin skett förut – och de såg ju att graven var tom och att svepningen låg där-

- Med Maria Magdalena, som mötte Herren och som trodde att det var trädgårdsmästaren och som kände igen honom när han sa hennes namn.

- Med Petrus och de andra lärjungarna, som inte trodde på kvinnorna, utan som själva måste springa till graven för att låta sig övertygas

- Med de två lärjungarna på väg till Emmaus, fyllda av tvivel, rädsla och sorg, som Herren slog följe med och utlade Skrifterna för – och vilkas ögon öppnades så att de kunde förstå, känna igen honom och tro

- Med Tomas Tvivlaren (den längtande, ärlige) som skakad bekänner: Min Herre och min Gud…

Den Uppståndne visar sig på ständigt nya sätt för oss. Han vill ett enda:
befria oss från rädsla och tvivel!

KRISTUS, Herren, är uppstånden,
han är sannerligen uppstånden:

HALLELUJA!

Blog image

Påskdagen 20162016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, March 27, 2016 18:39:18

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN

SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN!

Allt börjar i mörker.

Blog image

När vi samlas ute på klostrets innergård i mörkret är det en symbol för världens ur-mörker innan ljuset skapats, liksom för gravens och dödens mörker före uppståndelsen.

På gården brinner en ny eld, ett hoppets tecken. När påskljuset, smyckat med Alfa och Omega samt det innevarande årtalet tänds från denna nya eld, talar det om Kristus, begynnelsen och änden: Om honom som är fullheten. När vi bär påskljuset in i den mörka kyrkan bekänner vi vår tro på att ljuset från Kristi uppståndelse tar makten från lidandets och dödens mörker, och att hans seger omfattar allt, från tidens början till dess slut.

Blog image
”Må hans ljus förjaga allt vårt mörker.”

Efter Skärtorsdagens mässa har altaret varit avklätt, tabernaklet tomt, koret ödsligt. När påskens budskap förkunnas anar vi att förnyelsen av hela mänskligheten pågår. Kristi uppståndelse fördriver all ondska, driver hatet på flykten och skapar fred och endräkt. Allt det fallna och trasiga har börjat förvandlas till sin slutgiltiga härlighet genom Kristi uppståndelse.

Blog image

Kyrkan är ljus och smyckad och episteltexten i Romarbrevet 6:3-11 talar om att vi som i dopet dött med Kristus också skall få leva med honom:

”Så skall ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud”.



Blog image


Halleluja ljuder igen genom kyrkan: Påskbudskapet förkunnas: Herren är verkligen uppstånden! Graven var tom. Linnesvepningen låg kvar. Två män i skinande kläder talar med kvinnorna, som då kommer ihåg vad Jesus sagt: att han skulle uppstå! Kvinnorna berättade det för apostlarna och de andra, som berättade för nästa generation och nästa och nästa… till dess budskapet nått oss.

Exsultet sammanfattar:

”O du i sanning lycksaliga natt, då jord och himmel möts, då Gud och människa förenas!”


Blog image

Allt välsignas denna heliga natt…. All välsignelse utgår från Kristus.

Också påskmaten välsignas.


Blog image

Den eld som tänts av glöden från Guds härlighet fördelas i många små lågor och växer till genom att delas av många (jmfr Exsultet)







Påskafton 20162016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, March 26, 2016 08:28:17

Blog image

Påskafton

Evangelierna berättar utförligt om Jesu sista dagar, om hans lidande och död. Likaså berättar de om hans uppståndelse och om hur han visade sig för sina lärjungar.

Men om de långa timmarna av väntan däremellan – om dessa tiger Evangelierna.

Tomhet… rädsla… sorg… Vad finns det egentligen att säga när mörkret sänker sig och skuggorna tränger undan allt ljus – när man inte kan se vägen vidare och allt verkar hopplöst?

”Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka.” Dessa ord riktade en gång profeten Jesaja till Israels folk när de vandrade i sitt eget mörker, och hans uppmaning genljuder fortfarande.

Vänd om. Vänd er bort från rädslans och orons surrande tankar som bara ser den egna nöden och som förslavar själen. Gå ut ur er själva, lyft blicken och se upp mot Herren. Lyssna till hans ord från kvällen innan hans lidande: ”Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er… Känn ingen oro och tappa inte modet.” Ja, tappa inte modet utan skaka av er hopplöshetens bojor – de sitter inte så hårt som man kan tro.

Bli stilla. Dra er till minnes alla Herrens löften - låt dem genljuda i själen och fylla era hjärtan med hopp. ”Jag är ljuset”, sa han, ”som har kommit hit i världen för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret” ty ”ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”

Låt oss med förtröstan hålla fast vid Herrens löften. Han har ju lovat att vara med oss alla dagar till tidens slut.

Ja, låt oss lita på Herren. Då finner vi att hans löften väger långt tyngre än alla våra rädslor.

På Askonsdagen fick vi alla uppmaningen att vända om och tro på Evangeliet. Att tro på det glada budskapet, på att Herren har segrat – trots att mörkret ibland kan verka ogenomträngligt. Tro på att Uppståndelsens morgon nalkas och att solens första strålar snart förjagar mörkret. Tro på att Herren inte låter oss komma på skam med vårt hopp.

”Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka.”

Låt oss lyssna till Jesajas uppmaning. Låt oss be Herren om ett lugnt och tillitsfullt hjärta, där hoppet kan slå rot, växa sig starkt och slå ut i full blom.

Ja, låt oss be om ett lugnt och tillitsfullt hjärta – om ett hjärta likt Marias.



Blog image





Palmsöndag - Stilla Veckan2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, March 19, 2016 14:27:50

Blog image

Palmsöndagen 2016

PALMSÖNDAG

STILLA VECKAN – SANCTUM TRIDUUM

Nu går fastetiden mot sitt slut. På askonsdagen tog vi emot askkorset på pannan, hörde orden om omvändelse och förnyelse, och bad om nåden att få fördjupa vår tro på Evangeliet. Fastetiden har ett kärvt budskap. Samtidigt som vi ställer vårt förhållningssätt i fråga, söker sanningen och speglar oss i Kristi kärlek, får vi erfara hur hans förlåtelse smälter ner det hårda skal som vi så lätt bygger upp omkring oss. I mötet med Herrens oändliga barmhärtighet kan tankar och reaktionsmönster förändras och förnyas.

Under den gångna veckan har vi på ett särskilt sätt ställt oss inför att vaka över vår tendens att knorra och knota, och istället uthålligt hålla fast vid Herren som kan rädda oss och hela världen.

I och med den femte fastesöndagen ändrar texterna i mässan karaktär: från fastetidens budskap om bot och bättring till att begrunda Kristi lidande. Vi har fått tömma ut våra överfulla sinnen, skala bort mycket av det överflödiga för att kunna hålla blicken fäst vid Kristus och liksom öppna vår längtan för honom på ett nytt och fördjupat sätt.

På Palmsöndagen inleds högmässan här i klostret i kapitelsalen, där våra gröna kvistar välsignas. Med dem i händerna går vi sjungande genom korsgången, så som folket en gång gjorde i Jerusalem. Vi hyllar Kristus, han som kommit för att ge oss liv i överflöd. Honom som har öppnat källan med det levande friska vattnet för oss.

Mässan börjar med jublande hosiannarop. Vi menar det vi säger och sjunger: ändå är palmsöndagens jubel och hyllning alltid blandad av kunskapen om det som skall komma. Folkets jubel byts i andra rop: korsfäst, korsfäst.. Den jublande glädjen här på jorden bär alltid ett litet stråk av brist. Den är lätt skuggad av känslan av att vi ännu inte är framme "Nu ser vi på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel" säger Paulus i första Korinterbrevet.

Det åskådliggörs tydligt i denna gudstjänst.

Vi lyssnar till passionsberättelsen under mässan och följer den väg Kristus gått för oss.

Vi stiger in i den stilla veckan: Under dessa dagar blir allt det som Jesus sagt och gjort, allt som vi läser om i evangelierna, närvarande verklighet. I smärtan, sorgen och lidandet är uppståndelsen alltid närvarande, om än fördold för våra sinnen

Det Gud verkat i historien blir kvar som en gåva.



Blog image



Blog image



Välsignelse av Priorinna den 2 februari2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Tue, February 09, 2016 18:50:41

När ett kloster väljer en ny priorinna föregås det av en lång tid av bön till den helige Ande. Så har livet i Heliga Hjärtas kloster de senaste månaderna varit präglade av tacksamhet för Moder Johannas ämbetstid, för att hon lett klostret med stor värme och omsorg, och av bön till Gud att han skulle visa oss vägen framåt.

---------

Välsignelse av Priorinnan Katarina Rask OSB i Heliga Hjärtas Kloster
och avslutning av det Gudsvigda livets år.

Hela gudstjänsten stod under ordet:

BLI KVAR I MIG, SÅ BLIR JAG KVAR I ER.
BLI KVAR I MIN KÄRLEK.
(Joh. 15:4, 9b)

Blog image

Till välsignelsegudstjänsten, som samtidigt var avslutningen av året för de gudsvigda i vårt stift, kom Biskop Anders, ett 30-tal präster, två diakoner och ett antal ministranter.

Blog imageBlog imageBlog image

Systrarna stod samlade i porten till klausuren, med sin nyvalda priorinna främst. Till festlig orgelmusik drog processionen in i kyrkan, som var fylld av släktingar och vänner.

Blog imageBlog imageBlog imageBlog image

Må de som söker Herren glädja sig av hjärtat. Sök Herren och hans makt, sök hans ansikte ständigt. (Introitus)

Kollektbön
Helige Fader, du kallar människorna till fullkomnad kärlek men utväljer också många att närmare följa Kristus. Låt dessa som du gör till din särskilda egendom med sina liv bli ett tecken på himmelriket inför både kyrkan och världen.

Blog image

Korstolarna var fyllda till sista plats denna dag, av klostrets egna och av gästande systrar. Systrarna i blå dräkter är Mariadöttrar från Vallby, närmast kameran syns Sr Antonia, franciskansyster från Göteborg.



Första läsningen ur 1 Kung. 19: 4-9a, 11-15a
Den första läsningen, om Elias möte med Gud i den stilla susningen på berget Horeb, läste M Katarinas syster Monika.

Blog image

---Men Herren var inte i elden. Efter elden kom ett stilla sus. När Elia hörde det gömde han ansiktet i manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan…---

Ett har jag begärt av Herren, det längtar jag efter: Att få bo i Herrens hus.(Graduale)

Andra läsningen från Efesierbrevet 4: 7, 11-13, 15-16. 20b, 21
Den andra lästes av Moder Maria från St Birgittas Abbedi Pax Mariae i Vadstena.


Blog image

Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom.
Ef. 4:7

Jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består. (Alleluia)

Blog image

Evangelium: Joh. 15:1-5, 9

Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Bli kvar i min kärlek.

Predikan
http://www.katolskakyrkan.se/media/1961/valsignelse-av-ny-priorinna-heliga-hjartas-kloster.pdf


Blog image

Biskop Anders predikade om den stora glädjen i att få viga sitt liv till Gud…

Blog image

… och systrarna från Omberg tog emot med glädje!

Välsignelse av priorinnan
Blog image

Moder Katarina förs fram till Biskopen för att besvara frågorna och ta emot välsignelsen. I bakgrunden syns några av de präster som inte rymdes i absiden.Blog image

Där satt även Moder Teresas systrar, samt systrar från Svenska kyrkan.

Blog imageBlog image

Vi ber dig:
Välsigna „ och styrk din tjänarinna Katarina
som har valts till priorinna för detta kloster.
Må hon i din kraft för alla vara en förebild i klosterligt liv.
Låt hennes undervisning verka som en surdeg i systrarnas
hjärtan, så att de följer din vilja i allt.
Må hon alltid minnas vilket svårt och mödosamt uppdrag
hon har tagit emot:
att leda människor på frälsningens väg
och att tjäna mångas egenart,
och må hon veta att det anstår henne
att befrämja snarare än befalla.
Ge henne ett vaksamt hjärta,
så att inte någon enda går förlorad
av dem som du har anförtrott åt henne.
Under din Andes ledning må hon bära omsorg om allt.
Må hon handla med omdöme och avväga allting så,
att hennes systrar växer i kärleken till Kristus och till varandra
och löper dina buds väg med vidgat hjärta.
Herre, uppfyll din tjänarinna med din Andes gåvor,
så att hon i gemenskap med sina systrar ständigt söker din ära
och ivrigt tjänar din Kyrka.
Må hon ingenting föredra framför Kristus,
och må hon lära sina systrar att älska honom över allt,
så att de, när den sista dagen kommer,
tillsammans får del i ditt rike.
Genom honom, Jesus Kristus, din Son,
vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande,
lever och råder i evigheters evighet.

Överlämnande av Regeln

Blog image

Mottag den helige Fader Benedikts Regel.
Med den som rättesnöre skall du leda och bevara
den gemenskap som Herren har anförtrott åt dig.
Må Gud som ständigt ser till vår mänskliga svaghet
alltid vara din kraft och styrka.

Förböner

Eukaristins liturgi

Den förra och den nuvarande priorinnan bar fram offergåvorna till altaret.

Blog image

Bön över offergåvorna
Helige Fader, ta barmhärtigt emot de gåvor som vi bär fram,
och ge din nåd åt alla som med glädje beslutar sig att följa Kristus på den smala vägen, så att de lever i broderlig gemenskap och i andens frihet.

Blog image

Bön efter kommunionen
Helige Fader, ta barmhärtigt emot de gåvor som vi bär fram, och ge din nåd åt alla som med glädje beslutar sig att följa Kristus på den smala vägen, så att de lever i broderlig gemenskap och i andens frihet.


Blog image

Efter gudstjänsten drog processionen ut ur kyrkan: främst gick Moder Katarina vid sidan av Moder Judith, tidigare abbedissa i Abtei Varensell, Heliga Hjärtas Klosters fadderkloster innan det blev ett självständigt priorat 1990.

Blog imageBlog image

Glädjen var stor över alla Guds underbara gåvor!

Blog image

Många vänner hade samlats för att dela glädjen med oss: Biskop Martin Lönnebo från Linköping hade en särskild plats!

Blog imageBlog imageBlog imageBlog image

Ett träd måste ha ett lika stort rotsystem som krona. Kristina Levén överlämnade sin skapade gåva, som föder många tankar om hur det synliga och det osynliga måste samverka.

Blog image

En glad biskop och en tacksam priorinna.

Blog image

De tre nya klostermödrarna: Moder Maria i Vadstena och Moder Christa i Mariavall.

Blog image

Efter en välsignelserik dag drog sig systrar och gäster tillbaka i stillhet och bön innan natten, och tackar Gud för allt!


Blog image











2 Februari 20162016

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, January 20, 2016 10:45:09

I benediktinska kloster avlägger vi löfte om stabilitet: att förbli i just detta kloster hela livet. Det är en stor utmaning att förbli med samma systrar dag efter dag, att försöka gå vägen tillsammans och ”inte föredra något framför kärleken till Kristus”.

Under de två veckor som gått sedan vi valde Moder Katarina till klostrets nya priorinna har vi ofta blivit påminda om en vers ur den helige Benedikts Regel: ”Må Han (dvs Kristus) föra oss alla tillsammans till det eviga livet!” RB 72:12

Det är målet för vår längtan, det är uppfyllelsen av allt vi söker och längtar efter! Det eviga livet, löftet om att alltid få vara hos Herren, börjar uppfyllas redan här och nu.

Kristus är vår längtan, han är vår stora glädje! Att varje dag få återvända till honom i bön och lovsång, och få tjäna honom i arbete och möda, att få möta honom i allt och dela sökandet efter ett sant och äkta liv fyller tystnaden i klostret med liv.

Den 2 februari kommer vår nya priorinna Syster Katarina att få ta emot kyrkans välsignelse för sitt uppdrag. Tack att ni ber för och med oss för henne, för vår gemenskap och klostrets framtid.

Många gäster kommer till denna högtid. Vi skulle vilja kunna ta emot alla våra vänner, men platsen tillåter dessvärre inte det. Därför har vi måst inbjuda några personligen, som också kan ta del i den efterföljande mottagningen. Andra är varmt välkomna till mässan, som börjar klockan 11.00. Vi kommer att göra vårt bästa för att bereda alla plats i kyrkan och på läktaren.

Tänk på att parkeringsplatsen är begränsad, samåk gärna.

Blog image







Ny Priorinna2016

Posted by Mariadöttrarna OSB Thu, January 07, 2016 16:24:14

Idag har vi systrar valt en efterträdare till vår Priorinna Moder Johanna, som lett gemenskapen i 11 år. Vi har valt Syster Katarina till klostrets tredje priorinna. Pater Pascal Renée Lung OP förestod valet tillsammans med Syster Karin OSsS.

Blog image



3 januari 20162016

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, January 03, 2016 15:13:32

Blog image


Blog image


Jul2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, December 30, 2015 18:25:54


I BEGYNNELSEN VAR ORDET

OCH ORDET VAR HOS GUD

OCH ORDET VAR GUD

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.

Dessa ord som inleder Johannesevangeliet finns med som en andning under jultiden.

I Kristus kommer Gud för att söka upp mänskligheten, även om det innebär att gå ned till jordens djup.

Salomos oden, sånger från kristenhetens första tid, utlägger denna hemlighet så:

”Hans kärlek till mig har bragt hans storhet på knä. Han har blivit som jag för att jag skall ta emot honom, han har blivit som jag för att jag skall ikläda mig honom. Jag blev inte rädd när jag såg honom, ty för mig är han barmhärtighet. Han har tagit min natur för att jag skall förstå honom, och mitt ansikte för att jag inte skall vända mig från honom.” (Salomos oden 7)

Han som skapat allt och bär hela världen, blev ett sårbart barn. Han är BARMHÄRTIGHET, den Barmhärtige, som är med oss på vår vandring genom mörker och obegriplighet, och som stilla tar oss vid handen och för oss in i sitt Ljus:

”Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd”

Blog image





Jul2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, December 27, 2015 15:40:25

Ett barn är oss fött...

Blog image

Jul2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, December 27, 2015 15:38:30

Julaftons morgon
Kryptan
Blog image

Fjärde Advent2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, December 19, 2015 18:12:14

Blog image
FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT

Nu sluts adventskransen och alla de fyra ljusen brinner. Nu vet vi att det inte dröjer innan Gud stiger in i vår sargade värld, stilla och i ödmjukhet.

Vi läser det sista stycket i avsnittet från Anselm av Canterburys bok Proslogion:
”Lär mig att söka dig, och visa dig. Jag kan inte ens börja söka dig om du inte lär mig, än mindre finna dig och du inte visar dig. Låt mig söka dig genom att längta, längta genom att söka, finna genom att älska, älska genom att finna.”

Denna bön har Herren redan besvarat genom att ge oss de ord ur Bibeln som vi sjunger i mässans inledning:

Dugga ni himlar därovan, må rättfärdighet strömma ur molnen.
Må jorden öppna sig, och Frälsaren spira fram.
Himlen förkunnar Guds härlighet, himlavalvet vittnar om hans verk.

Och jorden har öppnat sig för att ta emot Frälsaren: Jungfrun Maria öppnade genom sitt JA förbindelsen mellan himmel och jord. Hon öppnade sig för Guds handlande så att Frälsaren kunde spira fram, stiga fram genom henne när tiden var inne. Hon försäkrar oss om att:

Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom.

Hon bekänner och uppmanar oss alla att stämma in:

Herrens lov vill jag sjunga, allt som lever skall prisa hans heliga namn.

Vi blir stilla och säger sakta i tro: Det som Herren har sagt och lovat är sant:

Jungfrun är havande och skall föda en son och hon skall ge honom namnet Emmanuel.





Tredje Advent2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sun, December 13, 2015 10:07:22

Blog image
TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT

Det tredje adventsljuset brinner nu med klar låga. Vi har fortsatt lyssna till Anselm av Canterbury, som skriver:

”Herre, du är min Gud, du är min Herre, och jag har aldrig sett dig. Du har danat mig och omdanat mig, du har gett mig allt det goda jag har, och jag har ännu inte lärt känna dig. Jag är gjord för att skåda dig, och jag har ännu aldrig gjort det jag är gjord för. Se på oss, Herre, hör oss, lys för oss, visa dig. Uppenbara dig för oss, så blir allt väl. Förbarma dig över våra mödor och försök att nå dig, vi som ingenting förmår utan dig.”

Detta är vår kallelse: vi är gjorda för att skåda den eviga Kärleken!

Denna söndag påminner oss om glädjen i att vänta på den som övergår allt vad vi kan tänka eller föreställa oss. Mässans inledningssång låter oss sjunga: Gaudete!

Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er!
Herren är nära.

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, låt Gud få veta alla era önskningar.





Andra Advent2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, December 05, 2015 16:04:58

Blog image
ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT

Det andra adventsljuset brinner och påminner om vägen vi går. Denna vecka har vi under vigilian läst ur boken Proslogion av Anselm av Canterbury (död 1109):

”Ack, du arma människa, fly en liten stund undan dina förehavanden, göm dig ett ögonblick undan tumultet av tankar, kasta ifrån dig bekymren som tynger, vänta en stund med de tusen besvärande distraktionerna, öppna dig litet för Gud, vila litet i honom.

Gå in i ditt sinnes kammare. Stäng ute allt utom Gud och det som hjälper dig att söka honom. Stäng dörren bakom dig och sök honom. Säg nu, av hela ditt hjärta, säg nu till Gud: Jag söker ditt ansikte. Ditt ansikte, Herre, söker jag.

Herre, min Gud, lär mitt hjärta var och hur det kan söka dig, var och hur det kan finna dig.”

När vi under mässan bereder oss att höra evangeliet denna vecka sjunger vi:

Jag blev glad när man sade till mig: vi skall gå till Herrens hus.

Där, i Herrens hus, får den djupa adventsglädjen näring. I århundraden har man upprepat och påmint sig om:

Res dig Jerusalem,
ställ dig på höjden, och se den glädje som kommer till dig från Gud.







Första Advent2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, November 28, 2015 18:58:14


Blog image

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT
Nu har vi tänt det första ljuset i adventskransen på altartrappan i kyrkan. Melodierna i tidebönerna och i mässan ändrar karaktär och låter oss ana att nu händer något: Han som profeterna vittnat om skall komma. Vi går Herren till mötes! På den vägen behöver vi Hans hjälp och ledning, därför sjunger vi i inledningssången:

Till dig Herre, lyfter jag min själ. Du min Gud, jag förtröstar på dig. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender triumfera. Den som hoppas på dig blir aldrig sviken. Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar.

Vi vågar sjunga så, vi vågar lita på Herren, eftersom de som gått före oss på denna väg vittnar och säger:

Den som hoppas på dig blir aldrig sviken Herre. Herre, lär mig dina vägar, visa mig dina stigar.

Böneorden från Skriften blir våra egna och bär oss. Innan evangeliet läses ljuder bönen:

Herre, visa oss din barmhärtighet och ge oss din frälsning.

Adventsljusen hjälper oss att minnas att Herren är nära och communionversen ger oss löftet:

Herren ger oss sin gåva, och vårt land ger sin gröda. Ps. 85:13







Kristus Konungens Högtid2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Sat, November 21, 2015 16:55:18

Blog image
Kyrkoårets sista vecka inleds med Kristus Konungens högtid. Söndagens högmässa börjar med högtidlig orgelmusik, sedan sjunger vi:

”Lammet som blev slaktat är värdigt att få makt och rikedom och vishet, styrka och härlighet och lovsång. Honom tillhör äran i evigheters evighet”.

Lammet är förstås Jesus Kristus, som övervunnit det ondas makt. Därför tackar och sjunger vi av glädje:

Må han härska från hav till hav, från floden till världens ände”.

Ingen plats på jorden är onåbar för den Kärlekens makt som strömmar från Kristus, därför fortsätter vi frimodigt att sjunga:

”Honom skall alla jordens kungar hylla, alla folk skall tjäna honom”

Ingen människa är heller utesluten. Alla är kallade och utvalda att få del av löftet:

”Hans välde är ett evigt välde, det skall aldrig upphöra.

Hans rike skall aldrig gå under”.



Vi har...2015

Posted by Mariadöttrarna OSB Wed, November 18, 2015 16:14:29

Blog image ...stöpt ljus