Andliga impulser

Andliga impulser

Här kan du ta del av vår spiritualitet och få andliga impulser för vardagens liv.


Besök gärna vår hemsida:

http://www.heligahjartaskloster.se/

Vill du veta vad som händer i vår klostervardag:

http://www.klostervardag.heligahjartaskloster.se/#home

eller vill du veta aktuella tider för när mässan firas:

http://www.aktuellt.heligahjartaskloster.se/#home


Skärtorsdag

2018Posted by Mariadöttrarna OSB Mon, April 09, 2018 15:59:36

För drygt hundra år sedan skrev den brittiska journalisten och författaren G. K. Chesterton boken Orthodoxy. I den beskriver han den rationella moderna människan som en som tillbringar sitt liv ståendes på huvudet, och som därför betraktar världen upp-och-ner. För denne verkar mycket av det som har med tro och religion att göra – och då särskilt den kristna tron - som något underligt och obegripligt, som kontraproduktivt och irrationellt. När vi i evangelierna läser om lärjungarna, framstår de ofta som just sådana rationella människor – och därför verkar Jesu ord och handlingar ofta obegripliga för dem. För Jesus delade inte deras upp-och-nervända perspektiv, utan han stod med fötterna stadigt planterade på jorden – hans sätt att se på världen är det enda sant verkliga.

Så när han, mitt under sin sista måltid med lärjungarna, böjde sig ner framför dem och började tvätta deras fötter – då verkade hans handlande fullständigt absurt. Han var deras mästare, deras lärare, den som de såg upp till och följde – och nu gjorde han, bokstavligt talat, slavgöra – obegripligt!

Men det var inte obegripligt ur Jesu perspektiv – ur perspektivet hos den som ser världen som det var tänkt. I Filipperbrevets hymn skriver Paulus att ”han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt”(Fil 2:6-7). Det som för lärjungarna framstod som slavgöra var för Jesus helt enkelt ett uttryck för den han är – en kärlekens gåva. Gud är gemenskap och kärlek – han är ett evigt givande och mottagande av gåvor.

Genom att böja sig ner för lärjungarna och tvätta deras fötter så gav Jesus dem en gåva – han gav dem sig själv som gåva. När då Petrus – fortfarande balanserandes på huvudet – börjar protestera, är Jesus obönhörlig i sitt svar: ”Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.” (Joh 13:8) Med andra ord säger Jesus, att om de inte tar emot hans gåva, så tar de inte heller emot honom. Ja, att vägra Jesu gåva, vore detsamma som att säga att de ville ställa sig utanför gemenskapen med Gud, att de egentligen inte ville ha med honom att göra.

Men gemenskapen med Gud fordrar också något av oss. Det är en gemenskap som kräver att man slutar stå på huvudet, sätter ner fötterna på jorden och börjar förhålla sig till världen på samma sätt som Jesus gjorde.

Att tvätta min nästas fötter, att tjäna honom eller henne genom de ringaste och mest obetydliga av handlingar, är mer än bara vackra symboler och goda gärningar. Det är att anpassa mig efter Guds eget sätt att vara, att låta hans liv – som är kärlek – strömma genom mig. Det är att låta mig omformas, förvandlas så att jag blir lik honom. ”Gud blev människa för att människan skulle bli gudomliggjord”, skrev Athanasius. Detta gudomliggörande kan visa sig i något så enkelt som att av kärlek tvätta en annans fötter. Att göra gott mot andra, helt enkelt därför att Gud först har gjort gott mot mig.

”Ge som gåva vad ni har fått som gåva”(Matt 10:8), sade Jesus när han sände ut lärjungarna för att sprida det glada budskapet. Låt den kärlek som du har tagit emot väcka ett gensvar i dig. Ge den vidare – alltid och överallt – utan förbehåll och baktanke. Då blir den till ”en källa (i dig), med ett flöde som ger evigt liv.” (Joh 4:14)

Från Skärtorsdagens Getsemanevaka



  • Comments(0)//mariadottrarna.heligahjartaskloster.se/#post62